Följande är en artikel från Borås Tidning.
För tvillingbröderna Dennis Tri Tran och Minh Dung Tran innebar flykten från Vietnam prövningar de inte kunnat föreställa sig. Bröderna berättar om en helvetisk tillvaro som de fick uthärda i ett thailändskt fängelse och därefter flyktingläger. I dag bor de i Borås och har nu uppfyllt en livslång dröm.
Tvillingbröderna Dennis Tri Tran och Minh Dung Tran slår sig ner i en soffa vid ett av fönstren i restaurangen vid Transås rastplats utanför Borås. Solen sipprar igenom de stora fönstren, och blickar man åt det ena hållet ser man förbipasserande bilar på riksväg 41, åt det andra Transåssjön bakom de grönskande träden.
Dennis och Minh tog nyligen över den smått klassiska lunchrestaurangen, som tidigare gick under namnet Tavernan, vid rastplatsen. De har haft öppet i en vecka, men drömmen om en egen restaurang med fokus på vietnamesisk mat har funnits med dem länge.
– Det var längesedan vi planerade det. Vi har hittat chansen och vi tog den, säger Dennis.
Vägen hit har dock varit allt annat än smärtfri för bröderna, och deras resa mot Sverige och Borås tog sin början 1987 i Ho Chi Minh-staden (tidigare Saigon) i södra Vietnam. Hela landet styrdes då och styrs än i dag i kommunistisk regi.
Dennis och Minh var vid tidpunkten 17 år och tillbringade sin uppväxt i dåvarande Saigon med sin pappa och mamma, som ursprungligen är från Kina.
Bröderna uppskattade inte det kommunistiska styret i Vietnam och som etniska kineser fick de även utstå en hel del rasism, berättar Minh.
– När vi gick i skolan fick vi bara göra grundstudier. Efter högstadiet fick vi inte fortsätta, säger han och säger också att kineser till skillnad från vietnameser inte fick bära vapen inom militären.
”Han frågade oss: ”Vill ni bli fria eller inte?”” Dennis Tri Tran om frågan hans pappa ställde.
Bröderna påbörjade sin flykt som 17-åringar. De berättar hur deras pappa betalade en stor summa för att få fram handlingar som kunde ta dem ut ur Vietnam. De färdades sedan med bil tillsammans med tre andra personer, först till Kambodja, Laos och därefter vidare till Thailand.
Bröderna berättar att det var på vägen till flyktinglägret som de först hamnade i ett thailändskt fängelse. Enligt Minh berodde detta på att den thailändska militären misstänkte att alla som kom in i landet från Kambodja var spioner.
– De utredde om det var vanligt folk, eller militär som skickats hit som spion, säger Minh.
Bröderna berättar om hur den thailändska militären styrde och ställde med besinningslöst och till synes omotiverat våld på fängelset.
De berättar om en särskilt grov händelse som inträffade när en grupp militärer omringade Dennis och misshandlade honom så illa att han hamnade på sjukhus.
– Jag stod i mitten och de stod och sparkade på mig, säger Dennis.
Minh fyller i:
– De sparkade honom som en boll, fram och tillbaka.
Utöver militärens våld beskriver bröderna tillvaron i fängelset som fruktansvärd, med ohygieniska förhållanden och många människor på små ytor.
– Som åt inne, bajsade och kissade inne, säger Dennis och får medhåll av Minh.
– Vi sitter så dag och natt.
Efter en vecka slussades de vidare till det riktiga flyktinglägret, som enligt Minh låg nära gränsen till Kambodja. Det var här de skulle komma att tillbringa tre och ett halvt år.
Även om bröderna upplevde att tillvaron förbättrades, var den fortfarande krävande, och de beskriver hur de ständigt fick kolla sig över axeln för att slippa hamna i konflikt med militären.
– Vi var lugna, för att slippa problem. Om någon bråkade, gick jag därifrån, säger Minh.
Bröderna tillbringade i stället sin tid med att bygga bambuhus, både till sig själva och andra i flyktinglägret. Detta ansåg nämligen militären var deras ansvar, säger Minh.
– De delade inte ut hus, de delade ut bambuträd till oss, säger han.
Minh och Dennis bodde tillsammans i samma hus hela vistelsen, och Minh säger att de byggde ett som stack ut från de övriga i lägret, med balkong och övervåning.
– Mitt hus var det bästa i hela området, säger Minh och skrattar.
Men toalett fanns inte, utan alla fick gräva hål utomhus och göra sina behov där, säger Dennis.
Dennis berättar också att riset de fick till mat blandades ut med småsten, och att de fick samla vatten från regn i en hink.
– Det var inte lätt när man var 17 år, säger Dennis.
Så ska bröderna ha levt i tre och ett halvt år innan de valdes ut av FN för att bli omplacerade till Sverige. De kom hit 1990 som kvotflyktingar efter att ha levt isolerade i det thailändska flyktinglägret.
Och i dag, drygt 35 år sedan de påbörjade sin resa, sitter de i en av sofforna på sin nystartade restaurang Tran på Transås rastplats utanför Borås. Restaurangens fokus kommer att ligga främst på vietnamesiska rätter, med mycket grönsaker och en speciell fisksås, som de blandar med citron och vitlök.
Men varför just vietnamesiskt och inte kinesiskt?
– Vi kan vietnamesisk mat. Och vietnamesiskt är väldigt populärt. I det svenska samhället har man börjat tröttna på thailändsk och kinesisk mat, säger Minh.
I dag har både Minh och Dennis fru och tre barn, och i köket står en av Minhs söner, Johnny, och håller ställningarna. Minh sätter ord på kontrasten mellan tillvaron han och hans bror genomled som 17-åringar och den som de lever i nu.
– Det är som helvetet och himmelen.
Commentaires